Idag handlar det mycket om mippandet inom skolvärlden på Åland men i synnerhet inom projekt Nätpedagogik. Vackert så! Skolorna arbetar kontinuerligt med att följa anvisningar uppifrån, allt från läroplansgrunder till EU:s rekommendationer kring de 8 nyckelkompetenserna. En fråga man kan ställa sig är förstås hur lång tid det tar innan ett direktiv kan skönjas i elevernas resultat. Alltför länge tror jag. Och då beror det inte på lärarens vilja eller ovilja att rätta sig i leden utan man kan bara konstatera att det tar långt tid från direktiv till implementation. Ärendet skall manglas, diskuteras och utvärderas i flera instanser innan den kommer in i skolvärlden för att förverkligas.

MIP-systemet är också ett system som kommer uppifrån med bl.a. EU:s digitala kompetens som drivkraft. Denna gång har det gått rätt fort från idé till förverkligande men det behöver inte automtiskt betyda att det sker en önskvärd utveckling i skolorna. När väl MIP-satsningen är genomförd hänger det på de enskilda skolorna hur och vart utvecklingen går. Det är genom lärarens egna små steg mot förändring, i samarbete med kollegorna, som en snabb och relevant utveckling kan ske. Det är samarbetet mellan lärarna med utgångspunkt i skolans verklighet man kan nå otroliga resultat. MIP kan vara ett bra verktyg för att visa vägen, för att ge indikationer på vilka kompetenser den studerande/eleven behöver i dagens samhälle. Men utan reflekterande lärare som vill utveckla sin undervisning blir det inte någon skolutveckling. Till detta behövs egentligen inga direktiv eller väldigt stora resurser utan kreativa inspirerande lärare som har elevernas/de studerandes bästa för ögonen.

Det vet jag att vi har på Åland! Problemet är att de inte syns utan arbetar i det tysta. Så bästa lärare, dela med er av era kunskaper och erfarenheter, jobba tillsammans i frågor som rör utveckling av undervisningsmetoder. På så sätt räcker det inte länge förrän Åland har en ännu bättre skola. Det går åtminstone snabbare än att vänta på direktiv ovanifrån!

Annonser